Ett geni

Treåringen har en egen dator, som han har fått från mormor och "Jöggrän" (Jörgen).

Det är en bättre (mycket) begagnad modell och den ska användas till Kalle Kunskapsspel och liknande.

Suck och stön tänker ni och vill banna oss för att vår treåring får spela dataspel. Men läs nu noga då:

Tack vare dessa spel kan han bokstäver, former och siffror.

"W.I.N.D.O.W.S 9.8" bokstaverar han.

Ja se! Han är ett geni.

Kniiiip!!!

Min mamma är en omtänksam person.

Som kommentar till mitt hopprepande skriver hon:

"Tänk så bra för konditionen det är oxå, glöm inte bort att knipa bara!!!!!"

Svar: Tänk det hade jag inte en tanke på... Att knipa! Vet inte om det var rena turen eller om mina knipförmåga är stålmannastark.

Det var då...

Väl själva fa-an!!!

"GE FAN I TV:N KONRAD!!!"

Tur du blev så söt i ditt nyklippta hår.

No more Chucky in this house!

Dagens största händelse

Vi sitter inne och inväntar Bolibompa, då vi plötsligt hör en motorsåg dra igång utanför. Treåringen välter tvättställningen i ren nyfikenhet, han måste fram till fönstret för att se vad som händer utanför.

Dalle är godhjärtad och drar snabbt på sin äldste son ytterkläderna så att de, tillsammans, kan gå ut och undersöka.

Det är grannen som sågar ner en gammal björk som hotade att ramla ner över sandlådan.

Typiskt då att den vid fällningen ändå ramlade ner och mosar just sandlådan.

"Nu var det i alla fall inga barn i den!!!" väser Dalle innan han stänger dörren bakom sig.

Åh vad besvärligt det är att aldrig få vara bitter och cynisk ifred!

Påskgubbe

Treåringen fick inte vara med på dagis påskfirande idag. Men påskgubbe fick han vara i alla fall.

Hopprep

Jag får ett infall i vårvädret.

Jag hoppar hopprep, på grusad asfalt.

Jag hoppar vanlig, bakåt, korsat, snabbt...

Det är kul och det är jobbigt och det slår mig:

Jag har nog inte hoppat hopprep sedan jag fick bröst.

Vad är det som är bra med att ställla om klockan?

Visst är det fantastiskt underbart att det blir ljusare... Men samtidigt är det en ren bedrövelse.

För barnen vill inte gå och lägga sig när det inte är mörkt ute. Treåringen tror att det är morgon och ettåringen vill inte alls ligga ner i spjälsängen när ljuset utifrån smiter in mellan persienner och glipor i gardiner. Barnen får lägga sig tidigare (enligt dem) 0ch vaknar också tidigare på morgonen (enligt oss).



Nä det var lättare när det närmade sig juletider istället. Det blev mörkt klockan tre och barnen ifrågasatte inte att kvällen var här.

Rosa naglar

Jag sitter och målar tånglarna i en knallrosa färg.

Treåringen kommer intresserad fram och tittar nyfiket på.

"Ja vill också ha!" säger han och sträcker fram sin hand.

"Jaså!? Vill du också ha" fnittrar jag.

Jag målar ett tunnt lager på hans ena tumme och han inspekterar den gillande.

"Den också!" säger han sen och sträcker fram pekfingret.

"Nä men den också? Räcker det inte med en?"

"Nej! Den också."

Och jag målar pekfingret också.

"Den också!" säger han då och sträcker fram långfingret.

"Jaja!" säger jag och målar resterande naglar på den handen.

Helnöjd sträcker då treåringen fram andra handen.

"Den med!"

"Nej men! Räcker det inte med en hand?"

"Den med."

"Men vad ska pappa säga?"

"Ååååh! Vad fint" säger treåringen med förställd röst.

"Ja det är klart att han kommer tycka att det är fint" skrattar jag och målar de andra naglarna med.

Undra vad de kommer säga på dagis imorgon?

Hallelluja moment!

Mirakel kan ske!

Det har skett ett nu!

Vi la ettåringen igår kväll runt klockan sju och han vaknar inte förrän klockan 07.45, dagen efter.

Han har alltså sovit hela natten, i sin egen säng.

Hallelluja moment så att säga!!!

Sen att han låg och skallade spjälorna i 180 km/h, när klockan var 24.00, det pratar vi inte om. Nu ska vi bara se till det positiva!

Sen att jag försökte skydda hans stackars skallben genom att lägga min hand mellan (hjälpte ju föga. Jag fick ju ont!!) det ska vi inte heller nämna här.

Vad vi kan skriva är att efter att han slurpat i sig en hel flaska välling, mitt i natten, sträcker han flaskan mot mig och sa:

"Ta-ta!"

"Tack, tack älsklig!"

Det var vackert det!

Mörkrädd

"Jag är mörkrädd!!!" säger treåringen när jag säger god natt.

"Men du behöver inte vara rädd älskling!" säger jag. "För den röda lampan är tänd (nattlampan) och lampan utanför är också tänd (lampan i hallen utanför sovrummen). Jag kan öppna dörren mer om du vill, så lyser det ännu mer?"

"Jag är mörkrädd!" säger treåringen igen och drar täcket över huvudet.

"Men lägg dig inte under täcket då, för där är det ju ännu mörkare." "Du behöver inte vara rädd! För röda lampan är tänd och dörren är öppen och mamma och pappa är hemma och Konrad också."

"Ha-a!"

"God natt!"

"Go natt!"

Är han verkligen mörkrädd eller är det bara ett sätt för honom att dra ut på nattningen?

Är det vanligt att treåringar är mörkrädda?

Måste Googla!

Okänt föremål vs. bajs

Treåringen sitter på toaletten och bajsar.

Jag sitter på golvet brevid och läser om lilla Anna och den långa farbron.

Ettåringen kommer in i badrummet och plötsligt hör jag hur han kastar ner något i toalettstolen, något hårt!

"MEN NEJ!!! VAD KASTADE DU I NU???"

Jag häver mig upp på knä, tvingar treåringen att ställa sig upp.

Fan jag ser inte!

Det är för mörkt (vi har för dålig belysning), det ligger något där va? Ovanpå alla bajskorvarna... Vad är det? Något av pärlor? Fan, fan, fan vad kan det vara för något?

Ska jag stoppa ner handen och plocka upp det?

Kan jag plocka upp den med något?

Helvete!

Jag spolar! Ja det gör jag... Och hoppas på att föremålet är så pass tungt att det ligger kvar på botten när bajskorvarna forslas iväg. Klart att det kommer att ligga kvar.

Så jag spolar! Vattnet forsar. Jag hänger över kanten för att kunna se.

Vattnet lägger sig.

Den är borta! Den försvann.

Men NEEEJÄÄÄ!

Tänk om det var något viktigt, något värdefullt?

Vad kan det ha varit för något?

H e l v e t e !!!

Rumpor

Treåringen sitter brevid mig och kikar på videoklippet.

"Det är en rumpa!! En rumpirumpa" utbrister han och trallar glatt vidare.

Posera halvnaken

Jaha! Där sitter Britney Spears på en stor affisch, på en stor byggnad. Förmodligen på ett stort varuhus.

Inte mycket kläder hon har på sig...

Efter två graviditeter och allt.

Tänk om jag skulle posera halvnaken, efter två graviditeter och allt och trycka upp bilden på en stor affisch, för att sedan hänga upp vid ICA-entrén.

Undra om effekten hade blivit densamma?

Hiiiinner iiinte

Jag blev så glad när jag upptäckte att Dalle hade varit så godhjärtad och lämnad all disk efter middagen kvar åt mig.

Jag behövde inte för en sekund känna tvekan inför vad jag skulle ta mig för.

I rent lyckrus över att få ta hand om hushållet tog jag itu med tvätten som legat en vecka och väntat på att bli vikt och lagd i garderoberna.

Sedan, när jag ändå var igång, tog jag dammsugaren och toksög av golvena på övervåningen.

Inte en sekunds tristess på hela eftermiddagen och detta tack vare Dalle som valde att inte göra sina hushållssysslor.

Hans försvar kommer att vara: "Men jag hinner inte, jag jobbar heeeltiiid!"

Det är så sant, så sant!

När vi båda jobbar heltid kommer huset att förfalla, vi kommer aldrig att städa, aldrig att diska, aldrig ha rena kläder för "vi hiiinner iiinte!"

För några dagar sedan...

Blev det plötsligt minusgrader igen.

Resultatet blev detta:

Out: -4,2 grader

In: 16,1 grader

Ni kan förstå att jag var redo att starta världsvärmekrig och sedan beredd att gräva mig en tunnel rätt ner till jordens mittpunkt, där det sägs vara varmt.

Dagisstatus:

När vi kommer och hämtar ettåringen på dagis så ligger han inte i vagnen.

Ett mirakel måste ha skett!!

Han sitter i frökens knä och leker...

Sensationellt!!

Han slutade gråta innan Dalle ens hann utanför byggnaden och han har varit glad under hela vistelsen. Fröken fick till och med byta blöja på honom. Men mat, inte en chans!

Tusen inlägg

Detta är det 1 000:e inlägget!

Det firar vi med McDonalds!?!

Eller inte:

"Det ser ut som samma Happy meal.
Det är det också.
Men den andra bilden togs när maten legat framme – i ett år.
Den amerikanska näringsfysiologen Joann Bruso, 62, bloggar om hälsosam mat för barn.
Hon ville ta reda på om det stämde som hon hade hört: att mat från hamburgerkedjan McDonalds innehåller så mycket konserveringsmedel att den håller sig till synes oförändrad oberoende av hur länge den ligger framme.
– Jag bestämde mig för att observera ett Happy Meal som fick ligga framme, säger hon till Aftonbladet.

För några dagar sedan fyllde hennes Happy meal ett år – och bilderna talar sitt tydliga språk. Maten har inte möglat eller utvändigt förändrats i princip någonting.
– Den torkade lite, men det som överraskade mig var att inga insekter brydde sig om den, inte ens flugor, säger Joann Bruso.
Om mat inte bryts ner efter att ha stått framme i ett år – hur bryts den då ner i barnens kroppar, undrar hon.
– När jag växte upp var McDonalds nytt och folk gick dit kanske en gång i månaden. I dag ger föräldrar sina barn snabbmat flera gånger i veckan. Det är oroande.

Stephan Rössner är professor i hälsoinriktad beteendeforskning på Karolinska universitetssjukhuset. Han håller just nu på att skriva en bok om konserveringsmedel i mat och tycker Brusos resultat låter märkligt.
– Hamburgerbrödet kan eventuellt ha konserveringsmedel i sig, men det är svårt att tro att inte pommes fritesen skulle bli dåliga, säger han.

Oavsett vilket säger han att det är dumheter att maten inte skulle brytas ner i kroppen bara för att den inte bryts ner i luften.
– I kroppen har vi inte bakterier som bryter ner maten, vi har enzymsystem.
Petra Whitehead är presskontakt på McDonalds Sverige.
– Vi kan inte kommentera bilderna eftersom maten kommer från ett amerikanskt McDonalds.
Skiljer sig ingredienserna åt från land till land?
– Det kan de göra, jag vet inte. Men vi kan inte kommentera något som inte hänt på våra restauranger."

Så fruktansvärt vidrigt!

Jag:

Jag har varit och lämnat barnen på dagis.

Treåringen studsar in, han är överlycklig över att det äntligen är måndag igen.

Ettåringen börjar gnälla när vi närmar oss småbarnsavdelningen och gnällandet övergår i hysteriskt och otröstligt gråt när jag lämnar över honom till fröken.

Med tankarna långt borta kör jag hem igen. Dalle får komma och krama mig och jag vill krypa ihop till en hög och gråta.

Stackars, stackars lilla son. Vi är fruktansvärda föräldrar...

Efter en timme ringer telefonen.

Varenda muskel i min kropp stelnar när Dalle går för att svara.

"Hallå! Ja, ja jag förstod det..."

Jag spetsar öronen! Nu måste vi åka och hämta ettåringen. Han är otröstlig, hysterisk...

"Jaså! Ja det var ju goda nyheter. Ja det var snällt att ni ringde" säger Dalle och lägger på luren.

Jag tittar frågande på honom.

"Konrad leker!"

"VA???"

"Konrad sitter i frökens knä och leker."

"Eeeh!"

"Han till och med ler!"

"VA! Du skojar!!!"

"Nej!"

"Åh jag trodde att de skulle ringa och be oss komma."

"Ja men jag med! När jag såg numret."

"Leker han verkligen?"

"Ja!"

Aaaaaaah! Lyckorus! Jag kryper ner under filten, i soffan, för att hålla tårarna borta.

Han leker, han lekar, han leker, han leker, han leker, han leker, han leker, han leker, han leker.

Det...

Det är tur att du är så söt!

Ta bort din skit!

Ni ser den där lilla högen med papper till höger i bild.

Det är min hög!

Och den högen brukar driva Dalle vansinnig.

"MÅSTE du låta den där skiten ligga framme??"

"JA det MÅSTE jag! Det är viktiga papper och lägger jag ner dem i nån låda så glömmer jag bort dem."

Men nu har vedspisen blivit överbelamrad med en massa annan skit. Dalleskit!

Och den där skiten är tydligen helt okej.

Det absolut lustigaste är att barnen inte får pilla på "dataskiten", för då kan den ju gå sönder.

Men varför ställa den där då? Fullt synlig och tillgänglig för små nyfikna barnhänder, tillhörande öron som inte lyssnar och minnen som inte sträcker sig så långt.

Alltså: DALLE TA BORT DIN SKIT!!

Huvudfotingen

Min son är ett geni!

Han har målat sin första huvudfoting... Ja fast utan fötter då.

Men helt klart ett glatt ansikte.

Mellanstadiediscot

Luggen tuperades och sprayades för höögsta volym.

Gympadojorna åkte på, likaså benvärmarna (som fick ersätta USA-sockorna), leggingsen och sweatshirten.

Grannfrun hade dragit upp jeansen och övat på dansstegen.

Johanna och Sebastian, som startade matkrig i äkta mellanstadieanda.

Trebarnsmamman Annelie var inte sen att delta i matkriget.

Mr Peruk dagen till ära... Han hade ju hår på mellanstadiet antar jag.

Dalle ville vara som Kriss Kross på mellanstadiet och tog därför på sig kläderna bak och fram.

Vi vann ingen danstävling men skrattade så att vi började gråta det gjorde vi.

Biblioteket

Ett sista stopp ska vi göra innan vi åker hem.

Vi ska till biblioteket och låna böcker åt treåringen.

Jag håller barnens humör på topp i bilen med hjälp av lite choklad.

När den är uppäten somnar treåringen.

Det var väl då satan också! Ska vi åka till biblioteket ändå då??

Jo men det ska vi! Jag har ju lovat.

Jag parkerar och öppnar dörren till baksätena.

Med hjälp av en tvättlapp skrubbar jag rent treåringen från choklad. Han vaknar inte förrän jag börjar tvätta rent honom om munnen.

Ettåringen får också en välbehövlig skrubbning innan jag tar ut honom också ur bilen.

"Kom nu! Skynda, skynda!" säger jag och vill in och kissa både mig själv och treåringen.

När vi närmar oss ser jag att det ser ovanligt mörkt ut där inne.

På entrédörren ser jag en lapp.

"Nya öppettider!"

"MEN VA FAN! DET ÄR STÄNGT!!!" utbrister jag.

Fredagar stänger de klockan ett numera.

Jag vänder tvärt och börjar dra barnen efter mig.

Treåringen protesterar högljutt, men jag har tappat lusten till allt roligt.

"JAGKANINTEHJÄLPAATTDETHÄRÄRENJÄVLASKITKOMMUN. ATT DE INTE ENS KAN HA BIBLIOTEKET ÖPPET PÅ NORMALA TIDER" babblar jag på. "VIKANINTELÅNANÅGRABÖCKERIDAGFÖRBIBLIOTEKETÄRSTÄNGT. TYVÄRRMELKERMENVIFÅRÅKAHITNÅGONANNANDAG." "SÅHOPPAINIBILENIGEN!"

Jag motar in barnen i bilen igen. Ettåringen börjar skrika. Han vill ju inte sitta still igen.

Som plåster på våra sår åker vi och hälsar på Dalle på hans jobb.

Sketungar!

Efter studiebesöket hos barnens mormor åker vi och handlar.

Ettåringen somnar lagom tills vi kommer fram och jag kånkar ut barnvagnen och placerar honom sovandes i den.

Och så var det kundvagnen då och treåringen...

Treåringen placerar jag i kundvagnen. En treåring måste hållas under uppsikt.

När vi kommer till brödavdelningen upptäcker jag att det står två fula småkillar i sexårs åldern och fnissar.

De tittar på treåringen och pekar på honom och brister ut i gapflapp. Jag kastar en frågande blick på dem. Vad fan menar de med att hålla på så?

Men de slutar inte! De fortsätter att peka och har så roligt att de nästan sätter saliven i halsen.

Vad fan är det med dem egentligen? Jag tittar upp på deras pappa som möter min blick. Han tittar på sina gossar, sedan på treåringen och så ner på limpan han håller i handen. Jag kastar en mordhotarblick på fulkillarna som kiknar av skratt. Pappa puttar på dem med sin kundvagn och får dem att röra sig framåt.

Jag blickar över alla brödlimporna. Vad tusan var det jag skulle ha nu då? Jag tar förvirrat upp några tråkiga brödbitar och upptäcker att killarna fortfarande står och skrattar.

Då släpper jag min kundvagn och tar tre älgkliv fram till dem.

Jag tar tag i den störste pojkens krage och lyfter honom så att han lättar från golvet och så väser jag, högt nog så att alla ska höra:

"HAR INTE ER PAPPA LÄRT ER ATT MAN INTE SKA SKRATTA ÅT ANDRA MÄNNISKOR VA?!"

Pappan tittar chockat på mig och föser iväg sina ouppfostrade barn, långt bort ifrån oss.

Jag vänder mig om, går tillbaka till treåringen, i kundvagnen och ettåringen, i barnvagnen.

Så där ja!

Jävla sketungar!!!

Eller nä! Det förstår ni ju att så gick det ju inte alls till. Jag svalde och svalde min ilska och lovade, dyrt och heligt, att alltid skydda mina barn mot idioter och att lära dem sunt förnuft, respekt och omtanke.

ALDRIG!!! Ska mina barn få stå och skratta åt någon annan på det där viset.

Otroligt lämplig miljö...

Jag, ettåringen och treåringen besöker mormor på hennes arbetsplats.

"Släpp inte barnen med blicken!" hotar Dalle och syftar på mormors alla gangsterelever. "Han kanske blir kidnappad."

Vi klarar oss undan gisslandraman och barnen stortrivs!

Treåringen spelar pingis med högstadieeleverna och ettåringen galopperar genom korridorerna.

Då och då stannar han upp vid ett fönster och utmanar sig själv med att klättra upp på fönsterblecket.

Han synar klottret på fönsterkarmen. Där det, med stora bokstäver, skrivet i blyerts, står:

"SUG MIN KUK!"

Så otroligt lämplig miljö för små barn att vistas i.

Treåringen hackar sig in på mormors dator och hissar skrivbordet upp och ner, upp och ner, upp och ner, upp och ner och... Bordet fastnar längst ner i bott. Vaktmästaren tillkallas.

"ÅH du är en ängel! Tänk vilken tur att det finns någon som kan komma direkt när man behöver hjälp" säger mormor leende till vaktmästaren, som bröstar upp sig av stolthet.

Dags att lämna mormors arbetsplats igen och ettåringen hittar en öppnad och tom kondomförpackning liggandes på korridorsgolvet.

Han blir vansinnig när jag hysteriskt kastar den ifrån honom och jag öser ut barnen på skolgården, bort från snusket där inne.

Som sagt! Otroligt lämplig miljö för små barn att vistas i.

Men annars hemskt trevligt att få se var mormor jobbar.

Kanonkula...

Det är väldigt mycket "flyga som en kanon!" här hemma just nu.

"Titta! Jag flyger som en kanon!"

"Var har du fått det ifrån?" frågar jag tillslut treåringen.

Han funderar en bra stund och tillslut svarar han:

"Jojos cirkus!"

Ja men såklart! Jojo, som är clown, brukar ju skjutas upp ur en kanon.

Treåringen har inte insett sina begränsningar ännu.

Mellanstadiedisco

Grannfrun och hennes make har fyllt yngre medelålders och ställer nu till med mellanstadiedisco på lördag.

Korv med bröd, popcorn, tryckare och dyckendyschdans.

Hög snélugg, jeansen uppdragna i midjan, t-shirts, västar och USA-sockar.

Det blir (gamla) Beverly Hills all over again...

Kvar återstår skorna???

Dagisstatus:

"Jo men idag tycker jag allt att det har gått liite bättre" säger fröken vid hämtningen. "Jag fick hålla honom i famnen en stund och vi sjöng alla sånger jag kunde och sedan la jag honom i vagnen och han sov i, kanske en timme." "Men ingen lek och ingen mat och han har ju varit ledsen..."

Progress!?!

Chanelefant nummer fem!

Jag och barnen läser boken:

Vad är det som luktar? från Go'boken.

"Vad är det som luktar så tungt och sött?
mmmmmmm!
Man blir nästan dåsig och trött.
Det var inte illa!
Är det Johan eller Pernilla?
Det är inte jag, säger Johan.
Go-ga, goo, säger Pernilla."

Och så lyfter vi på fliken, i boken och där sitter en gris och sprejar sig med parfym.

"Åh! Jag älskar Chanelefant nummer fem!" säger grisen.


Chanelefant!?!

Varje gång jag läser den här sidan blir jag irriterad.

Varför skojar de till det om en parfym som inte en enda ettåring känner till?

Visst är det lustigt

Jo men det är väl lite lustigt att när ettåringen faktiskt börjar sova bättre på förnatten, då börjar treåringen sova oroligt.

Vaknar halvt panikslagen och storgråter.

Turligt nog är det bara att lugna honom och få honom att lägga sig ner igen, så somnar han om på stört.

Men ändå! Visst är det lustigt...

Ettåringen vs. Chucky

Dalle håller ettåringen upp och ner och han flinar lyckligt medans håret står åt alla håll.

"Ser ni?? Men ser ni hur lik han är Chucky???" säger Dalle roat.

Ja ser ni?

Fölåt mamma! Fölåt.

"Jag måste bajsa!" säger treåringen innan han har hunnit få av sig nattblöjan.

Nämen oh my lord och jadajadajada hallelluja! Han säger till, trots att han har blöjan. Det har
a l d r i g hänt tidigare.

"Men kom då!" säger jag, tar tag i hans arm och börjar galoppera mot toaletten. Väl där inne ska jag snabbt dra av honom blöjan när jag inser att den redan är full i bajs.

"Men du! Vad har du i blöjan då?"

"Bajs!"

"Ja! Men då behöver du ju inte gå på toaletten" suckar jag. Trött på att han än en gång bajsat i blöjan, utan att säga till.

"Fölåt mamma! Fölåt" försöker treåringen.

"Mmmmhm!"

Det här förlåter jag aldrig.

Jag får väl vab:a då.

Jag ska ärligt säga att det börjar bli lite mer än vad jag känner att jag orkar med för tillfället. Vi har inget flyt för fem procent när det kommer till ettåringens dagisinvänjning. Det är oflyt rätt igenom.

Det är från början katastrof i och med att han bara ligger i vagnen och är ledsen.

"Nu fortsätter vi så här!" säger fröken det sista hon gör på fredag.

"Förr eller senare släpper det" fortsätter hon positivt.

"Ja! Hoppas nu bara att han INTE blir sjuk" säger jag och ber tyst till någon påhittade gud om att hoppashoppashoppas.

Blir han sjuk nu, kommer vi få börja om med inskolningen ännu en gång, när han har tillfrisknat och det, det vill jag inte ens tänka på.

Han blir inte sjuk, inte förrän på söndag kväll. Då börjar snoret rinna i överdrivna mängder.

"Det kommer gå ändå, det kommer gå ändå, det måste gå ändå..." messar vi.

Men det gör det såklart inte.

Ettåringen är så tät och snorig att han håller sig vaken hela natten. Han gråter, skriker, sparkar och slår och kommer aldrig till ro.

Dalle svär, jag svär ännu mer.

"Jag måååste jobba imorgon!" väser jag ut i natten.

Dalle ligger tyst och tänker i en halvtimme, jag tror tillslut att han har somnat.

Men så säger han:

"Jag får väl vab:a då!"

Fru Märkvärdig ser på melodifestivalen

Det är Amanda Varde och Eric Saade.

Och Eric duschar i slutet av låten... Betyder det att han kommer sitta dyngsur i greenroom resten av kvällen?

Och Björn Gustavsson spelade piano efter Salem Al Fakir...

Anna Bergendahl får mig att vilja gråta av lycka...

Pernilla Wahlgren har så höga klackar att hon knappt kan röra sig och Kayo snubblar på sina...

Dalle hatar alla bidrag och jag hoppas på något riktigt chockerande...

Värmekriget

Jag har vunnit värmekriget!!!

Idag hade vi 28 grader i köket...

Och njöt det gjorde jag!

Hur bär man sig åt?

Man skulle vilja tro att det skulle gå bra för ettåringen på dagis nu.

Men det gör det ju inte!

Han spenderar fortfarande timmarna i en vagn.

Leker inte, äter inte och vill inte bli buren av fröknarna.

I vagnen är han lugn, annars är det gråt. När fröknarna försöker ta upp honom för att trösta, pekar han på vagnen och blir inte lugn(are) förrän han ligger där igen.

Innan jag åkte till jobbet imorse bestämde jag och Dalle att han skulle vara kvar med ettåringen (som lite bonusinskolning).

Strax efter åtta ringer han och undrar var "FAN!" jag har lagt bilnyckel?

Ja men den låg ju kvar i min väska, så klart!

Så det blev inget dagis idag.

Nu ligger vi alltså back en dagisdag.

Minsta avbrott är INTE bra för ettåringens invänjningsfas.

MEN!!! HUR BÄR MAN SIG ÅT NÄR ENS BARN INTE VILL GÅ PÅ DAGIS, MEN MÅSTE???

Snöras

Nej det finns ingen som kan påstå att det som nu verkar vara början till våren, är annat än mer än välkommet.

Det är till och med ljuvligt!

Men det här är rent av livsfarligt:

Snön från taket rasade ner, en timme efter att vi varit ute och lekt, just där på vägen.

Raset skrämde skiten ur mig.

När jag såg mängden av snö, som inte alls landade fint invid husväggen som vi hade trott, utan spred sig likt en lavin över vägen också, så blev jag rädd.

För hade vi varit kvar där ut och åkt pulka, så hade vi blivit begravda.

Vid liv? Tveksamt...

Nu vågar vi knappt gå ut. För halva taket är fortfarande täckt av snö och den kommer ju ner när som helst i detta töande.

Dalle gjorde en hjälteinsats och skottade bort det berg av snö som låg på altanen. Bara för att minska risken för att den (som är nybyggd) ska bli till kaffeved.

Nu går vi bara och väntar.

Kommer det rasa ner just när vi går under??

Dockteater Tittut

Jag och treåringen gör något bara jag och han.

Lite kvalitetstid "på riktigt" mellan mamma och hennes äldste son.

Faktiskt första gången sedan han blev storebror och första gången på teater.

Vi går på dockteatern Pomelo den lilla elefanten.

Det var en riktigt trevlig upplevelse.

Treåringen var helnöjd och skrattade glatt åt skådespelerskornas tokerier.

Efteråt vill han hem och göra egna biljetter.

Laila Bagges vigsel

Jag vet inte riktigt vad jag ska týcka om Laila Bagges vigsel...

Dansarna?

Är det häftigt eller är det överdrivet?

Det är nästan för proffsigt.

Det är för...

Mycket kanske?

Duschar sig i smältvatten

Det skedde en skum sak här igår.

Jag kommer in i lekrummet och ser treåringen stå med ansiktet vänt upp mot taket.
I hans ansikte dropp, dropp, droppar det från taket.

Inte varje dag ens äldste son duschar sig i vatten som läcker in.

Nej! Taket håller inte på att rasa in.

Hängrännorna är fulla med is och ute töar det.

Inget fuskbygge det här inte.

Ida vs. Katrin

Jag sitter och scrollar mig igenom Katrin Zytomierskas blogg.

Treåringen sitter brevid mig.

"Ah! Det är Ida" utbrister han och syftar på min lillasyster.

Så vi kör ett likhetsinlägg:

Är de lika?

Vad tycker ni?

Tapetserat

Kommer hem, efter att ha varit iväg och jobbat en snabb sväng.

Dalle har varit och lämnat barnen på dagis (lämningen av ettåringen gick finemang) och nu sitter han vid datorn.

Jag orkar inte påpeka att han ska gå ut och laga bilens avgasrör.

När han kommer på det själv börjar han sjunga för sig själv:

"Can you see the difference?"

"Va??"

"Can you see the difference här inne?"

Jag tittar mig omkring. Det ligger saker överallt så städat har han inte gjort.

Vad kan han ha gjort?

Och så ser jag! Han har tapetserat färdigt fondväggen (han har bara haft ett år på sig). Nu är tre av fyra väggar färdigtapetserade i vardagsrummet.

"Men älskling!" utbrister jag lyckligt.

"Du behöver ju inte skriva det här på bloggen" tycker Dalle.

Åh jo då! Det behöver jag visst.

Kassaskåp

Ibland fundrar jag på om det skulle börja brinna här hemma, vilken väg skulle vi ta ut?
Var finns flyktvägarna? Ur vilka fönster kan vi hoppa ut igenom, för att kunna ta oss helskinade till marken?

När evakueringsplanen är uppdaterad brukar jag tänka på vad vi skulle kunna ta med oss. Vad hinner man roffa åt sig? Vilken materiell sak betyder mest för mig? Cd-fodralet med alla utbrända fotografier? Fotoalbumen? Hinner man verkligen springa och rota fram detta? Egentligen skulle det alltid stå en väska packad i trappan, med det nödvändigaste och mest minnesvärda.

Klart man inte hinner rota fram några saker!

Dumheter!!!

Rädda barnen! Det är allt...

Ut, ut, ut!!!

Ja alltså om det är en så pass stor brand, omöjlig för mig att släcka. Men hur bedömer man det? Försöka släcka, innan man räddar barnen? Nej FAN! Det gick inte och nu är det försent att rädda någon annan än sig själv. Nej men gud! Hemska tanke.

Nej men man skulle ha ett kassaskåp. Alla fotografier där i. Alla värdepapper. Allt av värde. Stänger nog in barnen där också. Då är de trygga och jag får lugn och ro.

Tecken på ålderdom

Ja här har vi ett tydligt tecken på att jag börjar bli gammal och grå (i alla fall har noll koll).

Snart kommer jag vilja sänka ljudet på radion och säga:
"Vad är det här för gräslig musik?" Samtidigt som jag får höja ljudet på tv:n, för jag hör ju inte...

Men jag kan inte hjälpa det! Jag kan inte avgöra om sångaren i Tokio Hotel är en kille eller tjej?

Okej! Han/hon har inga bröst, men det finns det ju faktsikt endel tjejer/kvinnor som inte har.
Han/hon klär sig som en kille men sminkar sig som en tjej, eller vilka tjejer sminkar sig så egentligen? Jo men faktiskt lillasyster Ida under en period i hennes liv.

Det blir till att Googla...
.
.
.
.
.
Ja där ser man!
Sångaren heter Bill Kaulitz. Det måste vara en kille då!?!

Tvättbrädetröja!

Ja men det är ju sensationellt!

Nu finns det en tröja som "lyfter" alla män med "airbags"-kroppar. En tröja för alla de män som inte ens orkar tänka tanken på att ragga på krogen, eftersom de inte skulle orka dra in magen en hel kväll.

Tröjan ska ge mannen ett sexpack (på magen) på bara 30 sekunder. Den skulpterar kroppen, ger stöd och tar bart centimetrar från magtrakten och ger en illusion av magmuskler, även om det inte finns några.

Man köper den för en kostnad på cirka 600 kronor. Med andra ord billigt med tanke på att man sparar in på gymkortet och dietkost.

Följa med Kissie till Canaria

Kissie har en tävling på sin blogg.

Vinner man den får man följa med henne till Gran Canaria.

"Fan du måste vara med!" utbrister Dalle från sin sida i soffan.

"Va?!?"

"Ja! Skickar inte du in så gör jag det åt dig."

"Men nej!"

"Varför?"

"Varför skulle jag?"

"Varför skulle du inte???"

"MEN JAG VILL VÄL INTE ÅKA TILL GRAN CANARIA MED KISSIE."

Gudbevare!!!

Larmet och folksamlingen

Vi sitter runt köksbordet, sex vuxna och två små barn, i lekrummet härjar de tre större barnen.

"Men va fan står di där nerä för??" undrar Dalle för tjugonde gången och tittar ut genom köksfönstret. Där utanför står en liten folksamling, pratandes med varandra och njuter av solen.

En semletårta senare ser vi plötsligt hur folksamlingen förflyttat sig uppåt, upp på vår parkering, där fyra bilar står parkerade mellan snödrivorna.

Folksamlingen får pressa sig förbi första bilen för att kunna ta sig till andra sidan.

"FAN om de repar bilen!" väser Fredrik.

"VÄNTA!!!" utbrister Sebastian... "Jag ska sätta igång larmet på bilen" och han flyger upp ur stolen och ut ur köket. "Jag har ju sånt där fjärrutlöst larm på bilen" ropar han ifrån hallen. Kvar sitter vi i köket och hejar på.

Sebastian biipar bilen, det går några sekunder och vi sitter tysta runt bordet, spända av förväntan och så börjar bilen tjuta. Vi vrider oss av skratt!

"Men det var då HELVETE!" skrattar Sebastian nervöst. "Den går ju inte att stänga av."

"Jag tror att man måste gå dit och sätta nyckeln i låset för att stänga av" säger hans fästmö Johanna.

"Men... H E L V E T E!!!" och så rusar han ut ur köket på nytt.

Folksamlingen står chockade utanför och tittar sig förvirrat omkring.

Då stängs larmet av.

"SEBASTIAN! DEN STÄNGDES AV" ropar vi efter honom och han kommer lättat tillbaka in i köket igen.

"Fan! Varför ska alltid mina skämt spåra ur?" undrar Sebastian.

Men vad är det här???

Man kan skymta altanräcket under snömassorna.

Det måste ju vara ett vårtecken!

Skit i att det är minus tio grader ute...

Man kan skymta altanräcket!!!

Om fastfrusna färjor

Malin Wollin aka. Fotbollsfrun skriver följande i sin blogg:

Flera färjor sitter fast i isen.
"Det är obehagligt" säger en passagerare.
Det diskuteras evakuering.
Då undrar jag bara följande;
Finns det någon som kan evakuera mig till en fastfrusen färja?
Handen upp alla saggiga morsor som vill följa med till en färja med buffé, hytt och bar.
Som-sitter-fast-i-isen.
"Tyvärr Joachim, jag sitter lite illa till, fastfrusen till och med, jag vet inte när jag kommer hem, men nu uppträder Charlotte Perrelli i baren, måste rusa, HEJDÅ"

Och jag skrattar högt och gott!
Som saggig morsa kan jag bara säga;
"Jag tar sparken, skridskorna, broddarna, isspikarna och börjar glida mig ut på fruset vatten nu."

Det återstår att se, hur redo han är

Jo minsann! Det finns anledning att vara stolt över sin yngste son.

Idag leker han som aldrig förr på dagis.
Han åker rutschkana som om det gällde livet.
Han äter smörgås med god aptit.
Han klättrar på bord och stolar och springer långt bort ifrån sin mamma.

Men sedan blir mamma tvungen att kissa och ser sin chans att smita iväg.
Och då brakar helvetet lös!
Ettåringen gråter, skriker och kan inte tröstas av fröken.
Men ingen skada skedd, för mamma återvänder inom några sekunder och lugnet lägger sig över avdelningen igen.

"Jo men han verkar vara redo att lämnas själv" säger fröken och inger (falskt) hopp för kommande vecka.

Det återstår att se, hur redo han är.

Anledningen till:

Att dagisfröknarna ville ha en tredagars inskolning, är att de hade läst om det i Förskoletidningen och ville prova det på avdelningen.

För er som vill läsa artikeln läs HÄR

Före ettåringen hade de provat den korta inskolningstiden på två barn och det hade fungerat alldeles utmärkt. Ja det var ju tråkigt att vi skulle komma här och krångla till det.

Tummen upp för det

Som en igel klamrar han sig fast vid mig när vi är på dagis, för den extra inskolningen som jag begärde.

"Vad bra att du kunde vara med idag, för han är ju inte färdiginskolad" säger fröken leende.

Och då vill jag ställa mig upp, hoppa upp och ner på stället och tjoa: MEN NI SA JU ATT HAN VAR FÄRDIGINSKOLAD!!! VARFÖR SA NI INTE TILL OSS ATT HAN INTE VAR DET???

Sedan vill jag springa ett varv runt avdelningen, hoppa lite i soffan, måla fan på väggarna och räcka ut tungan åt småbarnen. Men det gör jag ju inte eftersom igeln håller mig still på golvet.

"Jag håller mig lite på avstånd" säger fröken, "för annars kan jag ju förvärra situationen."

En och en halv timme tar det och sedan släpper ettåringen mig och kutar fram till rutschkanan.

Imorgon tar vi tag i det igen.

Tre dagars inskolning är inget jag rekomenderar.

Tre timmar om dagen däremot! Tummen upp!!!

Mom, mum, mommy

Klart ni, alla mammor, känner igen er.

Tuttarna

"Jag måste bara ta på mig den här!" säger jag och sträcker mig efter bh:n.

"För tuttarna!?!" säger treåringen.

"Ja men precis!" svara jag.

Och då säger treåringen:

"Så de inte studsar iväg!?!"

RÖR INTE TV:N

"KOOOOOONNNNNNRRRRRRAAAAAD RRRRÖÖÖÖÖÖRRRRR IIIIIIINNNNNTTEEEEE TTTTTEEEEEEEVVVVVEEEEN!!!"

"Men KONRAD!"

"Ajabaja!"

"Pilla inte!"

"NEJ!"

"NEJ!"

"NEJÄ!"

"MEN NEEEJ!"

"MEN det var då väl själva FAAN!"

"Rör inte tv:n!"

Motherfucker!!!

Hur går det till, här hemma, när man lämnar barnen med Dalle en hel dag?

Jo men finn ETT fel (högst upp) i bokyllan, i lekrummet:

Ser ni den???

Det är en yxa!

En YXA?!?

"Ja men jag hackade ju bort isen utanför" försvarar sig Dalle.

"Men allvarligt! Den kan ju ramla ner."

"Ja men jag la den ju högst upp."

Jag ger honom en mordisk blick.

"Ja ja! Men lägg den i källartrappan då" suckar han.

"VA??? Lägg den i trappan själv." Motherfucker!!!

Ett kärt återseende

Två män emellan, när Fredric kommer hem, efter en månad till sjöss.

Äkta bromance! Som Dalle och Martin brukar säga.

Mys i fotöljen!

Ja men det är ju vackert!

Jag blir inte klok på dagis

Inte kan man låta ens ettåring spendera hela sina långa dagisdagar liggandes i vagnen.

Det känns inte riktigt schysst!

Så därför bestämmer jag och Dalle att vi vill ändra dagistimmarna till tre timmar om dagen, i alla fall under en månad eller så. Så att han hinner bli lite varm i kläderna innan han ska börja gå långa dagar.

När jag meddelar dagis om detta tycker fröken att det är en förståndig idé.

"Han är ju faktiskt inte riktigt inskolad."

?
?
?

Say what??

Kom inte vi överens med dem att om tre dagars inskolning inte räckte, så skulle vi förlänga den tills ettåringen var helt redo? Och var det inte så att de efter tre dagar sa just det, att han var redo?

Tror de att vi är ute efter att tortera vårt barn? Varför ansåg de det inte nödvändigt att påpeka att: "Hörrneni ni!! Er lille gosse är INTE redo..."

Jag blir inte klok på dagis!

Tatt det med psykologi???

Ettåringen har lärt sig att klättra upp på tv-bänken. Och detta driver Dalle till vansinne.

"RÖÖÖR IIINTEEE TEEEEEEVEEEEEN KOOOONRAAAD!" vrålar han.

"Du behöver inte skälla!" säger treåringen då.

"Jaså!!! Hur hade DU gjort då??? Hade du tatt det med psykologi eller??" undrar Dalle då.

Treåringen tittar sin pappa djupt i ögonen och svarar:

"Näe! Jag hade använt bilar."